Vi hade picnic på stranden vid gamla hamn i eftermiddags, mycket gemytligt. Vi grillade knackkorvar och gjorde hotdogs, enkelt och gott. Stella visade sig vara ett riktigt strandleijon, for omkring i sanden med sin spade i högsta hugg och dök med munnen upp rakt i sanden, mmmmm sand verkade hon tänka. Sen blev hon skit sur när hon bara fick doppa tårna i det iskalla havet, hon ville ju i och plaska! Hönsmamma som man är oroade jag mej för blåskatarr och sånt så hon fick hållas på torra land. Det var ett gäng barn, pojkar på stranden, högst 10-12 år gamla och som dom svor! Ett enda svärande, ”satan” och ”sakeli” i ett, nästan så jag steg upp och sa ”ne nu pojkar far ni hem och tvättar munnen med tvål!”  Visst släpper jag själv en och annan svordom i svaga moments men små barn som svär åt varandra, sucka mitt hjärta.

Sällskapet njuter av vädret och underhållningen. Per (Karolinas kaar) pratar teckenspråk med sin bror, är alltid lika fascinerad över hur det ser ut.

Strandleijonet Stella

Fast det blåste lite och var molnigt lyckades jag bränna skiten av min rygg! Smörjer febrilt med after sun och hoppas det inte börjar flasa skin, blä. Men i det stora hela ; mera sånhäna dagar, tack! Det var Underbart.